Hej!

Det händer varje dag på varje företag i princip. Någon är irriterad på någon form av ledarskap. Det är sällan alla tycker lika såklart. Du kanske sitter och tänker nu, Nä, hos oss har vi bara bra chefer. I så fall, stort grattis till dig.

Men du kanske inte jobbar på ett av de företagen och att vi hypotetiskt tänker att du har varit missnöjd med ledarskapet. Du kanske har yttrat dig om detta publikt eller som andra gör, håller det för sig själv eller talar bara med en kollega om det (gärna en som du vet kommer hålla med om åsikterna). Det kan vara skönt att fråga huruvida man är ensam om åsikterna.

Ibland är din hypotetiska kritik ovan befogad och ibland är den kanske inte det.

Självklart finns dåligt chefsledarskap, absolut, det finns det. Och mycket. Men jag skulle vilja väcka en annan tanke också.

 

Det personliga ledarskapet

Men det finns ett annat ledarskap också. Vilket då? Det personliga ledarskapet! Ta 30 sekunder nu innan du läser vidare och fundera på vad det kan vara för något.

Vad kom du fram till?

Det personliga ledarskapet omfattar mycket.  Hur du leder dig själv eller hur du tar ansvar?  Tar du ansvar när saker och ting inte blir som det ska eller är du snabb att nämna att det fanns någon annan faktor som du inte hade kontroll över, som var orsaken till att det blev fel?

 

Var börjar din tanke? 

Det är ju självklart mycket skönare att konstatera att det inte var ditt fel att det blev fel. Men det intressanta tycker jag är hur tankarna börjar när något sådant här har inträffat. Börjar du utvärdera först vad du kunde gjort för att det inte skulle blivit såhär, din påverkan i ekvationen, eller börjar du först utvärdera dina chefers påverkan på detta resultatet. “ja men det hade man väl kunnat räkna ut att det skulle sluta på det här sättet, jag sa ju att det inte skulle fungera”.

Man brukar säga att sanningen ofta brukar ligga någonstans mittemellan. Du har säkert någon gång lyssnat på en kompis som har brutit med sin sambo/flick/pojkvän/partner/fru/man och där personen börjar förklara felen på sin partner och varför det tog slut.

Jag tror det skulle fungera bättre på företag om man började städa framför sin egen dörr först och sedan undersökte var det fanns skit också. Om alla hade det mindsetet och den kulturen på ert företag skulle det minimera pajkastning, fler saker skulle bli rätt från början och färre inte bli fel överhuvudtaget och hastigheten hur snabbt analysen och lösningen och lärdomen efter misstag skulle vara så mycket högre. Och som grädde på moset skulle atmosfären bli så mer ödmjuk anställda emellan.

Jag har arbetat på företag där man var extremt snabb på att skylla på någon kollega eller på någon chef när det blivit tokigt och det är verkligen ingen rolig miljö att jobba i tyckte jag. Hur är det hos er? Har ni en god kultur när det kommer till att ta ansvar i sitt personliga ledarskap? Vilket ledarskap klagar du på mest? Chefernas eller ditt eget?

Ha en härlig vecka!

 

Med vänlig hälsning, Martin

 

Du når mig och kollegor på:

www.martinstenport.se

0767-123 150