Som så mycket i livet så blir även resultatet av dina säljinsatser olika bra beroende på hur du förhåller dig till säljyrket och i detta fallet prospektering. Det som kommer här nedan är verkligen ett ställningstagande som kan göra skillnad men som kan betyda ett långt kliv utanför komfortzonen där det kan uppfattas som obehagligt just nu. Trösten? Det är något som går vänja sig vid. Är det värt det? Du bestämmer!

Vad har du för säljkultur i dig? Är du positiv och tar tag i alla de möjligheter du exponeras mot där du potentiellt kan skapa nya affärer eller är du tvärtom? Att du skyller dina eventuella tillkortakommanden på andra och annat? Är du alltså ett offer eller en hjälte i din mentala inställning privat och på jobbet? Det har stor betydelse för vad ditt resultat ska bli som säljare.

Överallt och närsomhelst

Som sagt, att arbeta med försäljning blir det du gör det till. 1991 släppte Tomas Ledin skivan “Tillfälligheternas spel”. Den titeln stämmer så bra överens med affärsletande. Du kan hitta affärer överallt och närsomhelst och ofta är det tillfälligheter som avgör. Frågan är om du är redo, tillåter och orkar att låta möjligheterna komma till dig i den utsträckning som är möjligt? Många gör inte det av olika anledningar.

Om du skulle skriva upp 10 ställen där du skulle potentiellt kunna hitta kunder, vilka 10 ställen skulle det vara? Letar du i alla dessa kanaler idag? Gör avbrott här och skriv det du kan komma på. Började du skriva? Affärer kan och ska inte begränsas till de traditionella kanalerna som tex, sociala medier, mediereklam, kalla samtal med flera. Återigen, affärer hittar du överallt och närsomhelst.

Jag tror att du kan beskriva ett konstigt ställe/situation som du mötte en framtida kund på där du inte trodde du skulle träffa en kund? Redan där är det tokigt tänkt, för de kan dyka upp överallt. Överallt? Ja överallt där det finns människor brukar jag tänka. Men ofta begränsar vi oss för att situationen inte är normal eller normen eller tradition säger att här hittar man inte en ny kund eller du säger: “här vill jag inte leta”. Det begränsande beteendet minskar dina möjligheter. Men du måste bestämma dig om du vill anamma “överallt och närsomhelst” eller leva med alternativet. Det är ett mentalt ställningstagande.

Du kanske har förstått redan att “överallt och närsomhelst-strategin” bygger på att greppa allt du ser och hör. Senaste månaden har jag inlett samtal som har lett till /kan leda till affär: i kön på City Gross, på flygplanet på väg till Kroatien, på en parkering på väg in till Kistamässan, fiskbilen som knackade på dörren, på en relationsträff på Friberghs herrgård, med personer som läser Monday-bloggen, löpspåret i Uppsala med flera platser.

Ställ frågan oftare

Ställ frågan oftare som jag tycker ställs för sällan: “Vad jobbar du med?”. Hur ofta frågar du det? Har du det i din prospekteringsstrategi att fråga? Det finns ingen fråga som jag anser kan trigga en vidare diskussion in på om ni ska ses igen på ett möte och om ni kan göra nytta för varandra på något sätt. Vad tycker du?

Två osannolika saker och dina möjligheter

Förra veckan hände två ganska osannolika saker.

Första incidenten var efter en coachning i Stockholm. Kunden sitter på samma adress som några andra företagare. När vi är klara med coachningen efter tre timmar så går jag ut till köket och diskar muggen. I det lilla köket står en kille jag hälsar på och han frågar om jag är östgöte. “Ja det stämmer”, svarar jag. “Jaha var kommer du ifrån då”, säger han. “Jag är från Linköping från början”. “Jamen jag med, från Slaka (liten by 11 km utanför Linköping, 592 invånare)”, säger han. “Är det sant, där är jag född?”, säger jag.Vi kommer därefter fram till att hans syster och min syster gått i samma klass på lågstadiet…

Andra osannolika incidenten inträffar på vägen hem från jobbet i fredags när jag cyklar ut till Sunnersta från Uppsala city. Jag blir passerad av en silvermetallicfärgad bil och jag råkar titta upp på den. Regnumret känns bekant, AGU981. Känns helt osannolikt, men efter en kort sökning i min mail så visar det sig att det var min gamla bil som passerade, som jag sålde till någon i Mälardalen för 4 år sedan.

Detta fick mig att tänka på att affärsmöjligheter ofta uppenbarar sig på samma osannolika sätt och när man minst anar det. Och när det uppenbarar sig en möjlighet så måste man vara snabb, redo och ha vilja att ta in den och agera. Jag hade kunna strunta i att hälsa på honom i köket och jag hade kunnat strunta i att kolla upp regnumret. Här kan du bestämma dig hur du ska agera och om möjligheterna ska fortsätta uppenbara sig. Det är till syvende och sist ditt beteende och förhållningssätt som är det enda som begränsar dig. Eller vad tror du?